Organisering och tidslinje
Efter att Warszawas getto stängdes i november 1940 förändrades spårvagnstrafiken i området drastiskt. Till en början tilläts viss genomfartstrafik för icke-judiska linjer längs gator som Chłodna och Leszno, men vagnarna fick inte stanna i gettot och kördes under bevakning.
För gettots egna invånare inrättades särskild kollektivtrafik:
- November 1940 – Februari 1941: Tre specifika linjer (bland annat linje 15 och 28) öronmärktes för judiska passagerare.
- 21 februari 1941 – Juli/Augusti 1942: Linjerna slogs ihop till en enda dedikerad spårvagnslinje som var exklusivt avsedd för gettots invånare. Vagnarna var märkta med en blå Davidsstjärna på en vit rund skylt ovanför förarhytten (i stället för ett linjenummer).
- Nedläggning: Linjen drogs in i samband med att tyskarna inledde massdeporteringarna till förintelselägret Treblinka (Grossaktion Warschau) under sommaren 1942.
Rutter och sträckning
Spårvagnen gick genom gettots viktigaste huvudgator för att binda samman den norra delen (Muranów) med den södra:
- Inledande sträckning (våren 1941): Från Plac Muranowski i norr via gatorna Nalewki, Gęsia, Zamenhofa, Dzielna, Karmelicka och Leszno ner till korsningen Chłodna/Żelazna i söder.
- Ringlinje (från slutet av 1941): När gettots gränser krymptes lades linjen om till en slingrande ringlinje inom gettot. Huvudhållplatsen låg vid korsningen Leszno/Żelazna och rutten gick via Żelazna, Nowolipie, Smocza, Gęsia, Dzika, Muranowska, Nalewki, Karmelicka och Leszno.
Drift och villkor
- Vagntyper: Man använde stadens äldsta och mest slitna spårvagnar (bland annat trävagnar av modell A från tidigt 1900-tal).
- Belastning och pris: Både biljetter och drift sköttes under den kommunala spårvagnsstyrelsen, men biljetterna var dyra i förhållande till invånarnas resurser. Vagnarna var extremt överfulla då det oftast bara var 2–3 tågsätt i drift samtidigt för en befolkning på över 400 000 människor.
Views: 0